hagberget.blogg.se

om livet på Hagberget

Hästig helg

Kategori: Allmänt

Trots mycket att göra och dygnets alldeles för få timmar tog jag mig tid att gå till Regina på Lördagen som höll Clinic i helgen. Mycket fina ekipage och flera tips och övningar jag som åskådare tog till mig. Trevligt att träffa lite hästigt folk, dricka lite te och äta en gobit.
 
Snygga sporrar som hängde i ridhuset.
 
Fotade lite annorlunda bilder idag och blev faktiskt nöjd med denna.
 
Mysan var på bra humör och bjöd upp till bus när jag och Hanna gick ner med soporna. Så jag skyndade mig hem och efter kameran för att fånga lite sånt på bild.
 
Anemone lite mullig och lite ullig :-D
 
Även Mona gillar att busa nuförtiden. Jag tror det tagit tid för henne att känna sig som hemma.
 
Goponnyn
 
Surponnyn :-D Hon gillade inte att jag tog tag i hennes lugg för att leda henne framåt så jag enklare kunde ta kort. men hon förlät mig fort.
 
Mysans rygg, platt och bred.
 
Öh Monas rygg, platt, bred och harkel, smutsig.
 
Mysan med lite attityd så fick ta en liten fingervisare med henne. Ibland när hon är extra busig eller stöddig så kan hon få för sig att testa gränserna. det gäller att se tecknen på det.
 
Trött tjej efter lördagens pass. Mona håller vakt. Vi gjorde några övningar i ridhuset som Regina gjort med sina elever tidigare på dagen. Vi red såklart efteråt. Hon kändes som en rund miljon, lite tyngre i höger handen i början. Har haft och har problem med höger galoppen. Mycket beror på mig som spänner mig och håller för hårt. Så denna gång sa jag till mig själv högt och ljudligt " Men lita på hästen för fan och släpp tyglarna" Ibland hjälper det att bli förbannad på sig själv. Och vips tog hon höger galopp som om hon inte gjort något annat. Det gick skitbra om jag får säga det själv. Vi har hamnat i en ond cirkel där. Jag vill hon ska galoppera, jag blir osäker och spänner mig vilket får henne stressad, så hon börjar ruska på huvudet och slängtrava vilket gör att jag spänner mig mera då jag känner mig osäker på henne och min dåliga balans. Jag blir GALEN på mig själv. Allt bottnar i att jag råkade rycka henne i munnen en gång då hon hade bett. Så hon började kasta upp huvudet och nästan knocka mig för varje gång vi skulle fatta galopp, men vi jobbar på det.
 
Skogsrået.
 
 
Donnan klar för ridtur ute idag. Klart väder och inte alltför sent, men grejerna sitter ju redan på och det är bra att synas. hade tänkt rida till Vattrång men en förbannan jävla bilist fick mig på andra tankar. Mysan kändes lite spänd från början, lite mer nerv än vanligt vilket jag då tolkar som en sämre dag och lite lugnare tur. Bara ca 300 meter uppför Liabacken får vi möte av en bilist som hade väldigt bråttom. Jag vinkade till denne att sakta ner då jag kände Mysan spänna sig och bli osäker. Vanligtvis bryr hon sig inte om bilar. På höger sida om oss är det väldigt brant och en smal väg att mötas på. Men icke att hon saktade ner. Jag känner Mysan glida ner med bakdelen på sidan av vägen och går upp på bakbenen. Varvid jag snabbt lutar mig framåt o tar tag i manen. Hinner tänka att det är alltså så här det känns innan man slår runt nerför en brant och får hästen över sig. Men på något vänster lyckas hon ändå lyssna på mig och behålla balansen. Kliver upp på vägen och ser bilen försvinna. Allt händer ju på en bråkdels sekund. Hade det inte varit nerför hade jag fan i mig jagat efter för att få tag på reg numret. Skrek några väl valda ord istället då vindrutan på föraresidan var nere.Hoppas denna hörde det.
 
På grund av hennes stress så valde jag att rida in i skogen över Mastenberget istället. Vi hittade några nya skogsmaskinsvägar att ta oss fram på. Lite knixigt var det men hon är rätt så säker på hoven. Fin utsikt högst uppe. Jag fick även tillfälle att träna på att gå i vattenpölar. Det gillade hon inte så vi blev stående där en halvtimme. Jag är mest envis ;-)
 
På vägen hem hittade jag sandtaget bakom ett gäng träd, perfekt att låta henne arbeta lite rejälare i . Hon hade vid det här laget lugnat ner sig och blivit som vanligt. Så fem vändor uppför blev det.
 
Trött, nöjd och hungrig tjej
 
Innan hon fick återförenas med Mona passade vi på att träna paketinslagning. Det råkade ju ligga pressenningar så bekvämt på vägen ut. Inga problem.
 
En vy från det gamla lilla stallet, men ändock med fullstora boxar.
Kommentera inlägget här: