Förändringar
Kategori: Allmänt
Ja tänk vad livet kan ändras snabbt. Nu är ju min anställning avslutad på Hiab/Cargotec vilket är jättetråkigt. Men blev erbjuden halvtidsjobb där from den 12e till den sista februari som det ser ut nu. Men får jag heltid någon annanstans tar jag ju givetvis det. Just nu är det bara skönt att slippa vara hemma.
Mina drömmar för mig och Mysan fick ett hastigt slut. Hon blev jättehalt den 7e januari som jag upptäckte vid kvällsfodringen. Så ringde Bergsåkers Hästklinik på morgonen den 8e och fick tid kl 14.
Det var bara att ringa runt för att få ihop det hela. Hade iofs redan förberett några kvällen innan.
Minkära vän Git ställde upp och kom hem till oss för att passa barnen medan jag åkte upp. Regn och blask. Men E4an var ändå skaplig. Mysan står ju snällt men hur hon kunde stå så snällt och lugnt hela resan upp förvånar mig, men hon är ju en kämpe.
Vi var lite tidiga så hon fick ta det lugnt i en box under tiden. Men hellre tidiga så man slipper stressen som så lätt blir annars.
Som vanligt blir man väl mottagen och efter ett tag så kom hovslagaren Stig Lööf för att ta sig en titt. Han konstaterade snabbt att detta var nog mer ett fall för en veterinär. Så då fick vi träffa Laura. Hade önskat Hans S men han hade andra patienter. De kollade och funderade och undersökte, men båda kom fram till att det inte fanns så mycket att göra. Stig hade som enda förslag att han skulle skruva fast två plåtbitar över hovsprickan för att hålla ihop den. När Mysan gick så rörde sig sprickan så mycket som en halv centimeter :-(
Vi försökte själv jag och Stig men det var svårt att hålla upp hennes framben o grimskaftet samtidigt då hon hade så ont. Hon flämtade häftigt och stirrade nervöst. Så en djursjukvårdare, Linda fick hålla upp benet så jag kunde pilla Mysan i pannan. Det räckte för att hon skulle slappna av och gå med på det Stig gjorde.
Kämpahästen min.....
Efteråt ser det ut som att hon är stelopererad på vänsterbak när hon går. Prognosen ser inte bra ut och som jag förstår det beror allt på hennes sjukdom som förstör ämnesomsättningen som gör att hovarna blir dåliga. Så nu är jag utan ridhäst i två månader och har bara hoppet kvar att förlita mig på. Om detta inte hjälper finns inte så mycket att göra för henne annat än att hon får somna in.
Det som skulle bli ett roligt hästår blev tvärtom. Fy fan för PSSM!!!!!!!
Min tjej som ställer upp, som roar mig, som retar gallfeber på mig och som jag fått den kontakt med som jag saknat så länge med en häst. Ska vi snubbla på en jävla gen som så många tar så lätt på?
Om jag inte skriver så mycket så ja jag har helt tappat luften och orken. Det är ju allt annat som ska fungera med.
